Tre år...

Friday, 5. February, 22:13

.. av saknad!!!

Alma skulle ha fyllt tre år i tisdags..

Tänk att det redan gått tre år!!! 

Jag var i skolan på dagen och varje gång jag tittade på klockan så var det som att jag slussades tre år tillbaka i tiden.

Jag kommer ihåg EXAKT vad jag gjorde, vilka kläder jag hade.
Jag minns samtalet jag hade med Karro medan jag vankade runt i köket hos mina föräldrar.
Min far skulle bums bugga med mig för han hade lärt sig nya steg på buggkursen. Vi fick göra små uppehåll när värkarna kom!! 

Jag minns att jag satt nere på toaletten och att Magnus kom in precis när Marran och Gunnar kom ner..
Jag var orolig och sa till Magnus att jag kommer inte att klara av detta om det ska bli 10ggr värre än det är nu..
Han höll om mig och sa att jag kommer att klara det galant!! 
Vi satte oss i tvåsittsoffan och Marran & Gunnar kollade på mig samtidigt som jag fick en väldigt kraftig värk och jag kan inte hålla tårarna tillbaka så det rinner en tår nerför kinden då Marran utbrister:
- Gör det verkligen så ont??

JAAA!!!, svara jag och då tycker Magnus att vi nog ska börja göra oss ordning för att åka in.

Då säger Marran: -Ska ni verkligen åka redan? Om du inte är öppen tillräckligt mycket så kommer ni att skickas hem...

 tänkte jag.. Vill verkligen inte komma in och knappt vara öppen något men Magnus övertalar mig att nu åker vi!!

Väl inne får vi veta att jag är helt öppen och att bebisen är på väg ut!!!
Vi var väldigt förväntansfulla och bara längtade efter att få träffa Bebben som vi väntat på i nästan 9 månader..

Att livet skulle se ut som det gör i dag är inget jag någonsin kunnat ana om någon hade frågat mig innan Alma föddes..

Att vi aldrig skulle få höra hennes skratt eller gråt..
Aldrig få bädda ner henne i samma säng som jag själv låg i som bebis..
Att vi enbart skulle bädda om henne en enda gång och att det skulle bli i den minsta kista jag någonsin sett..

Vi fick den vackraste av alla änglar!!! Så underbart söt med sitt mörka hår, sitt nätta ansikte och fina pussmun!!
Min mamma var och tände ljus på Almas grav nästan samma minut som hon föddes! Jag är så oerhört tacksam att jag har mina föräldrar som åker till Alma så ofta de bara kan! De tänder ljus hos Alma nästan varje veckoslut under vinterhalvåret och vattnar under sommaren.. 
Såhär fint hade Alma när hon fyllde tre år!!!

Jag trodde att första året skulle vara det jobbigaste, vilket det också var, men jag trodde att det skulle kännas mindre smärtsamt ju längre tiden gick.

Man brukar säga att tiden läker alla sår..
Men av såren bildas ärr och dessa ärr försvinner aldrig...