Jag känner att jag glömt bort att nämna min älskade sambo i ett tidigare inlägg. Hade det inte varit för att han är den bästa pappan jag någonsin kunnat få till mina barn så hade jag inte kunnat följa med Karro till Stockholm.
Jag frågade klockan nio på tisdagskvällen om jag kunde åka iväg den kommande morgonen och vara borta till torsdag eftermiddag och utan att tveka eller dröja med sitt svar så säger han; Självklart!!!
Hur många är det som har en sån karl, egentligen? Jag mena, som tar hand om en treåring och en sjumånaders själv.. Jag vet att många får hjälp av sina mammor, svärmödrar, syskon m fl, när kvinnan i huset inte är hemma.
Men här uppe har vi ingen! Ingen som skulle kunna komma förbi nån timme bara för att...
Och å andra sidan så behöver vi ingen sån heller. Magnus fixar att ha båda barnen galant!!! Han myser, leker och tar hand om dem så fruktansvärt bra att jag inte behöver oroa mig det minsta när jag är borta!
Han lagar mat och diskar, han handlar och håller på.
Idag är det exakt sex år sedan vi blev ett par, och jag har inte ångrat en enda dag!!! På dessa sex år har vi varit med om väldigt mycket, både roliga och ledsamma händelser.
Vi har fått tre barn. Vi har begrava ett av dem. Förlovat oss. Bott i tre olika lägenheter.
Magnus har en humor som inte är av denna värld! Jag kommer ihåg att det var den som gjorde att jag fattade tycke för honom för över sju år sedan.
Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Det jag egentligen ville säga med detta inlägg är att jag är otroligt tacksam för att jag har Magnus vid min sida och att jag älskar honom så ofattbart mycket. Han är den perfekta sambon och den perfekta pappan åt våra barn!!!
Love you Älsklo!!!
