Tuesday, 17. November 2009, 21:47
..är numera en väldigt speciell högtid för oss.
Det är en helg då vi går till kyrkan på minnesgudstjänst för Änglabarn.
Vi lyssnar på fin musik.
Vi tänder ljus för Alma.
Och framförallt så blir vi påminda om det fruktansvärda vi varit med om.
Att förlora och begrava ett barn!!!
Det var tredje året i rad som vi gick på minnesgudstjänsten. Det har som blivit en tradition att gå dit.
Innan allhelgonahelgen så gör vi kransar med "gruppen" och innan vi åker till kyrkan så åker vi till Alma och sätter dit kransen och tänder ljus.
Jag tror att det ska bli lättare med tiden. Det har ju trots allt 2½ år sedan vi förlorade Alma..
Man säger att tiden läker alla sår men detta sår kommer nog aldrig att läka.
För en tid sedan så tyckte jag att det jag inte blev lika ledsen när jag blev påmind om Alma.
Eller påmind var kanske inte rätt ord...
Det jag menade var att om jag såg ett barn i tidningen som fyllde år och hette Alma så blev jag inte ledsen. Eller om jag ser barn som jag vet är lika gammal som Alma hade varit om hon hade levt..
Men på senare tid har jag blivit mer och mer ledsen då jag funderat på hur hon hade sett ut, hade hon varit lika charmig och glad som Hugo?
Jag vet att hon hade varit sockersöt!!!!
Men det är sånt som gör sååå ont..
Att jag aldrig kommer att få veta.
När vi var i kyrkan och vi lyssnade till de sånger som sjöngs så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Det blir så starkt och alla som är där vet hur det känns att tappa ett barn.
Att se så många ljus brinna på kyrktrappan efter att alla tänt sina ljus gör att man verkligen ser hur många barn det faktiskt är som dör...
Det är så orättvist, barn ska inte dö!!!
Denna text har betytt och betyder väldigt mycket för mig. Den beskriver så väl hur det känns att förlora ett barn...
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten
har jag sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor & hennes smärta,
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta
Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har
När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår......
- Kay DesOrmeaux
Efter att vi varit i kyrkan så åt vi middag hemma hos min mamma och pappa och det blev en mysig kväll.
Måste bara få visa hur fin lillebror var när vi var i kyrkan och tände ljus för storasyster.. Hugo hade dock lite svårt att förstå att man inte fick blåsa ut ljusen som alla tänt men som tur va blåste han inte ut något och tände alldeles själv ett ljus för storasyster Alma!!!
Det är en helg då vi går till kyrkan på minnesgudstjänst för Änglabarn.
Vi lyssnar på fin musik.
Vi tänder ljus för Alma.
Och framförallt så blir vi påminda om det fruktansvärda vi varit med om.
Att förlora och begrava ett barn!!!
Det var tredje året i rad som vi gick på minnesgudstjänsten. Det har som blivit en tradition att gå dit.
Innan allhelgonahelgen så gör vi kransar med "gruppen" och innan vi åker till kyrkan så åker vi till Alma och sätter dit kransen och tänder ljus.
Jag tror att det ska bli lättare med tiden. Det har ju trots allt 2½ år sedan vi förlorade Alma..
Man säger att tiden läker alla sår men detta sår kommer nog aldrig att läka.
För en tid sedan så tyckte jag att det jag inte blev lika ledsen när jag blev påmind om Alma.
Eller påmind var kanske inte rätt ord...
Det jag menade var att om jag såg ett barn i tidningen som fyllde år och hette Alma så blev jag inte ledsen. Eller om jag ser barn som jag vet är lika gammal som Alma hade varit om hon hade levt..
Men på senare tid har jag blivit mer och mer ledsen då jag funderat på hur hon hade sett ut, hade hon varit lika charmig och glad som Hugo?
Jag vet att hon hade varit sockersöt!!!!
Men det är sånt som gör sååå ont..
Att jag aldrig kommer att få veta.
När vi var i kyrkan och vi lyssnade till de sånger som sjöngs så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Det blir så starkt och alla som är där vet hur det känns att tappa ett barn.
Att se så många ljus brinna på kyrktrappan efter att alla tänt sina ljus gör att man verkligen ser hur många barn det faktiskt är som dör...
Det är så orättvist, barn ska inte dö!!!
Denna text har betytt och betyder väldigt mycket för mig. Den beskriver så väl hur det känns att förlora ett barn...
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten
har jag sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor & hennes smärta,
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta
Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har
När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår......
- Kay DesOrmeaux
Efter att vi varit i kyrkan så åt vi middag hemma hos min mamma och pappa och det blev en mysig kväll.
Måste bara få visa hur fin lillebror var när vi var i kyrkan och tände ljus för storasyster.. Hugo hade dock lite svårt att förstå att man inte fick blåsa ut ljusen som alla tänt men som tur va blåste han inte ut något och tände alldeles själv ett ljus för storasyster Alma!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du vill lämna en kommentar!