Akuten med Hilmer

På söndagkväll fick Hilmer tillbaka hostan som han haft till och från sedan månadsskiftet februari/mars. Han hostade av och till mest hela natten. Så pass att jag klev upp vid tre tiden och gav honom Mollipect. 

När han vaknade på måndagen var han varm, så feber hade han fått också. Han hade varit vaken en stund på förmiddagen men sedan somnat i soffan..

Magnus ringde och pratade med bvc som sa att vi skulle fortsätta ge honom Mollipect 3ggr/dag fram till onsdag och höra av oss om han inte blivit bättre till dess. 

Under eftermiddagen steg febern till 40 grader och hostan ville inte ge med sig. Hilmer blev allt mer allmänpåverkad och satt i mitt eller Magnus knä hela tiden utan att ens göra en antydan till att vilja gå iväg. Och alla som känner Hilmer vet att han aldrig är stilla, om han inte sitter i matstolen vid bordet! Hilmer fick alvedon för att få ner febern. 

17.15 - febrig och svettas

18.30 - vilar i mammas knä

19.00 - hostar så tårarna rinner

Bekymrad! 

19.30 - Hängig och trött

20.00 - försökt sova men är genomblöt av svett och hostar allt
 mer och har börjat andas yligare (syns på magen) 

Strax innan vi åkte in till akuten på NUS -slö och allmänpåverkad

Jag ringde sjukvårdsrådgivningen när han var såhär allmänpåverkad och de sa att det var helt okey att komma in på akuten med honom eftersom han är så lite, varit så förkyld länge och att hans andning inte var normal.

Att man alltid ska gräma sig för att kontakta vården för att man är rädd att man inte ska bli tagen på allvar?! Man ska inte behöva känna så!!! Men ändå känns det alltid som att man stör eller är besvärlig när man ber om råd/hjälp.

Denna gång är dock ett undantag (bortsett från bvc som tyckte vi skulle ge Mollipect och avvakta två dagar)! Sjukvårdsrådgivningen var jättebra och sa att vi skulle komma in!

När vi sedan kom in på akuten (22.15) blev vi mött i dörren och fick direkt komma in på ett undersökningsrum. Febern hade gått ner 38.5 grader med hjälp av alvedonen han fått vid åttatiden, men fick en panodilsupp för att försöka få ner den ytterligare. De kollade syresättningen som inte var så bra, utan låg runt 70% och normalt är runt 94-98%.
Så vi blev direkt efter detta skickade till ett annat rum för att träffa en läkare. Hon hörde missljud i lungorna och konstaterade att han behövde få hjälp med hostan och andningsbesvären. Hilmer fick inhalera adrenalin, Ventolin (en luftrörsvidgande medicin) och natriumklorid i fyra svängar på akuten.

Det var en pärs! Trots att Hilmer var så dålig så protesterade han jättemycket när han skulle inhalera första gången. Vi var två stycken som höll honom medan en tredje höll masken för näsa och mun. Fy bubblan vad elak man känner sig och det svider så i hjärtat när han panikslagen skriker och ropar på mamma medan han tittar på mig med sån panik i blicken och undrar varför inte mamma hjälper honom!!! :( :( :(

Helt slut efter att inhalerat första svängen i syrgasmasken 

Läkaren sa att Hilmer skulle behöva svara bra på denna behandling och bli avsevärt mycket bättre för att få åka hem. Men så blev det inte utan vi blev inlagda på Barn 2.  

Klockan hade hunnit bli halv två när vi kom upp på avdelningen och Hilmer fick äntligen lägga sig i en säng och försöka få sig lite sömn! Han hade då varit vaken sedan 15-tiden bortsett från några kortare 10 minuters powernapar. Febern hade nu stigit till 39.6 grader igen och han fick ännu mer alvedon. Helt slut på somnade Hilmer vid tvåtiden. 

Sover på sjukhuset för första gången bortsett från BB

Vi sov dåligt den natten. De kom in och inhalerade Hilmer 1gång/timme hela natten och däremellan vaknade Hilmer även av hostan.