Skulepremiär

För några helger sedan var jag och Magnus barnfria några timmar då mormor passade pojkarna. Vi passade då på att åka till Skuleberget för att prova på deras backar. Jag har aldrig åkt där tidigare och för Magnus var det nån gång på högstadiet som han var där sist.

Det var lite mulet och dimmigt när vi åkte dit men efter första åket så sprack det upp och blev en helt fantastisk dag med solsken, nån minusgrad och helt vindstilla. Maken till väder har jag inte haft turen att ha i en slalombacke. Det var ett sånt där väder som inte känns, varken varmt eller kallt!

Vi hade en jättemysig dag i backen och det var väldigt lite folk så knappt någon i backen vilket också innebar att vi slapp stå i kö vid liften.

På tal om liften så var det ju en mindre rolig upplevelse.. Jag är ju som de flesta i min omgivning vet otroligt höjdrädd. När man kliver på korgliften ser det inte så högt ut. Men när man sedan kommer över första kröken så blir det vara brantare och brantare och man sitter 18 meter upp i luften.

Jag kan säga att jag höll på att svimma, på riktigt!! Jag profylaxandades hela vägen upp samtidigt som jag kramphöll i säkerhetsbygeln och fäste blicken på korgen framför oss.

 

Detta resulterade i en liten blödning i handen efter att jag hållit i mig i hopp om att överleva första turen upp till Skulebergets topp.

Förutom detta så var det en helt fantastisk dag som jag levt länge på! Kanonväder, kanonföre och en stund för oss själva. Vad mer kan man begära?! :)