Kussissar

Jag tror att barnen verkligen uppskattade att träffa kusinen Eleonora dessa dagar. De har lekt, skrattat, gråtit och myst. Det har varit så roligt att se hur bra de kommer överrens trots att de träffas så pass sällan som de faktiskt gör. 

Så synd att barnens kusiner bor så långt bort, Stockholm och Oslo.. Vi får verkligen försöka se till att de träffas med jämna mellanrum så att de kommer ihåg varandra! Jag vet ju hur det kan bli. När man blir äldre och äldre och man träffan mer sällan. Till slut är det bara vid högtider som bröllop, begravningar, examen, om ens då. Jag har faktiskt kusiner som jag knappt vet vart de bort eller heter. Det känns tråkigt, för man är ju ändå så pass nära släkt. På tal om släkt så kommer min pappas kusin och min tremänning upp på Nolia så dem ska jag träffa nu i helgen, om än kanske bara på mässan men det är dock mycket bättre än inte träffas alls!