Tankar & funderingar

Hugo har på sista tiden pratat och frågat väldigt mycket om Alma. Igår på morgonen när vi skulle åka till förskolan satte jag Hilmer i bilstolen och spände fast honom. När jag sedan kommer runt på Hugos sida så kikar han ut genom den öppna bildörren och utbrister:

Mamma titta, där uppe vid månen är Alma!!! sedan börjar han gråta, ordentligt...

Jag frågar varför han är ledsen men han får inte fram några ord. Efter en stund slutar han gråta. Jag frågar igen varför han är ledsen och han svarar då;

Jag saknar Alma! Jag vill att hon ska komma hem nu.. Varför måste hon vara i himlen mamma? Jag vill ju att hon ska bo med oss!!! Mamma jag älskar ju Alma och Alma älskar mig!!

Svarar honom att hon tyvärr inte kan komma ner och bo med oss eftersom hon är död. Men att vi en dag kommer att träffas i himlen!

Vid middagsbordet senare samma dag berättade han för pappa att han blivit ledsen på väg till dagis och då började han gråta igen. Han frågade Magnus om vi inte kunde ta en raket och fara å hälsa på henne en liten stund bara...

Jag undrar om det är en utvecklingsperiod de är inne i nu. När jag var på scrapträffen så pratade jag med Sara och Maarit om detta och deras barn har också pratat mycket om sina änglasyskon den senaste tiden. Jag blir glad att Hugo pratar så mycket om sin storasyster som han aldrig träffat! Men samtidigt blir jag rörd till tårar att han känner så stark för henne!