Vi åkte från Umeå klockan tre när Magnus slutade jobba. Mellanlandade hos min mamma för att få i oss lite middag! Pojkarna var jätteglada över att se mormor!
Mamma bjöd på smarrig lasagne till middag och sedan kaffe och kakor på maten. Mätta och nöjda satte vi oss i bilen och började resan söderut.
När vi var i höjd med Hemköp i Sund så frågade Hugo:
- "Är vi inte framme snart?????"
Innan Bjästa hade han ställt samma fråga minst 16ggr till...
Jag och Magnus tittade på varandra och tänkte, detta kommer att bli en låååååång resa!!
Barnen höll sig vakna ändå till Sundsvall!! Det har aldrig hänt tidigare.. Där åt de kvällsfika på McDonalds, fick på sig pyjamasar och borstade tänderna.
Vi hann knappt lämna Sundsvall innan de sov båda två. Sedan sov de ända till vi stannade bilen på familjen Bråthens uppfart halv två på natten. Magnus körde ner till strax innan Uppsala sedan körde jag sista biten.
Resan gick alltså hur bra som helst! Hade inte kunnat bli bättre!
Barnen somnade om i sängarna och vi fick äntligen lägga oss och sova!
Känner igen frågan... den ställde vi rätt ofta när vi var små.
SvaraRaderaTur Hugo slipper "mer kalluft" som vi stackars barn fick tjata om!
Nu åkte ju vi på vintern så det hade nog inte gjort så mycket om vi inte haft ac. Men när vi var små och bilade ner till Skåne var det "gaaaaaanska varmt" i bilen mellan varven!!! ;)
Radera