Det är märkligt att man efter fem år kan ha så starka minnen från en händelse. Jag minns allt som hände den 2 februari 2007. Jag kommer ihåg vilka kläder jag hade på mig, vilken stol jag satt på i mina föräldrars kök när jag åt frukost, doften från Almas mörkhåriga huvud.
Det starkaste minnet är ändå när jag fick beskedet från Magnus och när vi skulle lämna beskedet till våra föräldrar. Beskedet att vår bebbe var död! Det är det smärtsammaste jag varit med om i livet.
Med glädje minns jag varenda detalj i vår underbart söta dotters utseende! Den lilla perfekta näsan, precis likadan som Hilmers! Hennes mun som var väldigt lik min! Det långa mörka håret! De små fina fingrarna och de sötaste små fötter jag sett! Dessa finns fastetsade på min näthinna och kommer aldrig att blekna!!!
Vi hade ljus tända här hemma hela eftermiddagen och kvällen. Vi pratade med Hugo och Hilmer om att det är deras storasysters födelsedag och att om hon hade levt så hade hon varit 5 år nu.
 |
| Änglaljusstaken, Almas hjärta från moster Marinette och ljuset från begravningen |
Hugo funderade mycket på detta.
Han undrade om Alma inte skulle komma och hälsa på oss snart så vi kunde ha kalas! När vi förklarade att hon var i himmelen så sa han:
- "Men mamma, hon kan väl åka flygplan från himlen å komma å hälsa på?!"
Barn är ju bara för härliga!!! :)
Jag vet att det var många som ägnade en tanke till oss och vår dotter igår, både via facebook och sms.
Jag vet att det brann ljus på andra ställen än hemma hos hos till minne av Almas födelse!
Det värmer verkligen i hjärtat ska ni veta!
Moster Marinette var till Almas grav, tände ljuslyktorna och sjöng för henne!!! Det är ovärderligt för oss eftersom vi inte hade möjlighet att åka dit själva! Tusen, tusen tack!!!
Jag berättade för Hugo att moster Marinette skulle åka till Alma och tända hos henne så säger han:
- "Ingen får elda på min storasyster mamma!!! Bara i ljuslyktorna, okey!!!"
Världens omtänksammaste lillebror!!!
Ligger här i sängen. Tårarna sprutar precis lika mycket den här gången som alla andra, när jag tänker på det lilla flickebarnet! Det är lika smärtsamt år efter år efter år... Sorgen blir aldrig lindrigare heller. Alma <3
SvaraRaderaMarran, jag vet precis vad du menar!!
RaderaVad fint skrivet, får tårar i ögonen. Och vilka fina småbröder hon har! <3
SvaraRaderaTack Linda! Hon har de bästa småbröder man kunnat få!!!
RaderaDen 2 februari kan aldrig gå förbi utan att man tänker på henne. Funderingar hur hon skulle se ut och vara. Var glad att Marinette åkte och tände ljusen på graven då jag var bortrest.Det är inte många helger under den mörka årstiden som jag inte åker ut på fred. em och tänder ljusen och pysslar på graven.
SvaraRaderaÅh, mamma!! Jag undrar samma sak som du, vilken personlighet hon hade haft och utseendemässigt.. Hilmer är ju otroligt lik Alma när han sover så jag tror att Alma hade sett ut som Hilmer fast ännu mer "flickig", docksöt!
RaderaHon hade nog varit omtänksam, eftertänksam och duktig precis som Hugo!
Jag vet att du är och tänder och fixar hos Alma i princip varje helg och det är vi otroligt tacksamma för eftersom vi inte har den möjligheten. Jag får ro i själen när jag vet att det är tänt och fint hos henne!! Tack mamma för att du bryr dig om ditt förstfödda barnbarn så mycket som du gör!!!