Tragedi

På söndag skulle Karro hoppa Tamarinne, min systers häst. Jag skulle åka dit och titta men när jag kom så hade de redan hunnit rida färdigt. Tamarinne stod i stallet och skulle precis bli utsläppt i hagen igen.

Vi bestämde att jag skulle följa med Karro hem å snacka lite skit och umgås. Sagt och gjort.
Vi hann inte vara i Fors speciellt länge innan jag får ett samtal från Marran.
Jag hör på en gång att det är något allvarligt som hänt på Marran röst och hon säger att jag ska ringa upp henne och sedan lägger hon på.

Jag ringer upp och Marran gråter hysteriskt och säger att Tamarinne har brutit benet och att hon håller på att avlivas. Jag frågar om hon vill att vi ska komma och det vill hon och vi avslutar samtalet.

Jag berättar för Karro vad Marran sagt och vi skyndar oss och åker iväg mot Järved.
Jag fick samtalet kl.14.29 och 14.58 svänger jag in på Alne Herrgård. Jag har då klätt på Hilmer och satt honom i bilen, klätt mig själv och kört från Fors. Det gick undan med andra ord!!

På vägen ner försökte jag förstå vad Marran sagt och hon måste ju ha överdrivit!! Inte hade Tamarinne brutit benet.. Hon skulle inte avlivas! Det måste ju bara vara ett lite värre sår eller något..

Men synen jag möts av när jag svänger in på stallplan och kliver ur bilen gör mig alldeles kall. Jag ser Tamarinne ligga i hagen alldeles stilla.
Jag går in i stallet där Marran står och det enda jag kan göra är att ge henne en lång kram. Vi gråter!!!

Jag frågar vad det egentligen är som hänt och hon berättar att hon släppt ut henne i hagen och att de skulle få eftermiddagshö. Tamarinne och Sarpen (?) står och äter när Glimra kommer mot dem. Tamarinne sparkar då bakut och när hon sätter ner benen så sätter hon ner det ena benet rakt ner mellan några stenar.

Marinette ser att Tamarinne inte reser sig upp och går dit för att se efter vad hon håller på med. Hon tar tag i Tamarinne och försöker hjälpa henne upp och när hon tar ett kliv framåt med Tamarinne så ramlar Tamarinne ihop bakom henne..
Bakbenet är brutet ända uppifrån låret och på flera ställen ner längst benet.
Det finns ingen styrsel alls i benet och Tamarinne kan inte stå.

Marran inser då att det finns inget att göra och veterinär tillkallas för att avsluta lidandet för Tamarinne.

När vi kommer dit så väntar man på att veterinären ska komma tillbaka, då han åkt för att hämta en ny pistol eftersom den andra inte fungerade.

Tillsammans med Marran går vi upp till Tamarinne.. Jag kan inte beskriva hur fruktansvärt svårt skadat hennes ben var. Benpiporna stod åt alla håll och det bara pumpade blod ur ett stort hål.

Marran sätter sig på huk och tar ett sista farväl. Åhh, det gör så ont i mig när jag ser Tamarinne och lugnet hon utstrålar när Marran stryker henne över halsen.Jag tar några foton på henne tillsammans med Tamarinne.
När Marran reser sig för att gå därifrån när veterinären kommer så försöker Tamarinne lyfta på huvudet och möta hennes blick..

Marran går in i stallet då hon inte vill se på när veterinären skjuter henne för att sedan skära halsen av henne. Jag står i stalldörren och ser när Tamarinne avslutar sitt liv och det kändes så overkligt trots att jag hör smällen när skottet går av.

Nu springer Tamarinne på de evigt gröna ängarna och känner ingen smärta längre!!

Jag har gråtit ända sedan i söndags flera gånger om dagen. Inte för att jag hade någon speciell relation till hästen utan för att jag lider så med min älskade syster som på ett tragiskt sätt har förlorat sin drömhäst!

Det var en så otroligt trevlig häst! Fina gångarter, väldigt behaglig att rida och med egenskaper som överträffar de flesta! Hon har aldrig slängt av någon, aldrig lyft på hoven eller ens lagt ett öra bakåt!!
Hon var het enkelt perfekt!

Jag lägger in de bilder jag har på henne och hoppas att ni kan se vilken kanonhäst det är som nu galopperat vidare..

Första gången jag sitter på Tamarinne! Vilken häst!!

Hugo fick rida! Hon var hur snäll som helst, gick jätteförsiktigt!

Marinette jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för din skull! Jag vet att Tamarinne kände att du gjorde allt i din makt för att hon skulle ha det så bra som möjligt och speciellt när olyckan inträffade. Jag känner ingen som lagt så mycket tid och kärlek på sin häst som du! 

Hon lever nu vidare i våran minnen!