BVC-besök

Vi var på bvc i onsdag med Hilmer för läkarkontroll och vaccination. Eftersom vi varit på Tummenstudien dagen innan så var det ju ingen överraskning hur mycket han vuxit men det skiljde lite på resultatet..

                     Tummen             BVC         Skillnad
Vikt:              7780 g                7930 g           150 g
Längd:           66,8 cm              67,3 cm           5 mm
Homf:             43,4 cm              43,5 cm           1 mm


Inte alls stor skillnad! Tror det blivit samma skillnad om två olika personer kollat dessa värden efter varann också. Det enda som var någon märkbar skillnad på var vikten. Det kan ju bero på att Hilmer skulle vara fastande minst en timme innan vi kom på Tummenstudien och när han vägdes så hade det gått 2½ timme sedan han åt. När vi var på bvc så var det på eftermmiddagen och han hade ätit precis innan vi kom dit.
Låter otroligt om vår klump lagt på sig 150 gram på mindre än 24 timmar!!!! :))

Vaccinationen gick hur bra som helst! Han grinade inte ens när de stack honom i båda lårmusklerna samtidigt. Hugo tittade på när lillebror blev stucken med sprutorna och han tyckte att lillebror var väldigt duktig!
 Jag hade berättat vad som skulle hända och när vi satt i väntrummet så grät bebisen innan oss så hysteriskt att Hugo som lekte i lekhörnan kom till mig och undrade vad det var som hände. Så han var beredd på att Hilmer kunde bli ledsen så han blev nog lite förvånad att lillebror inte grinade någonting alls!!!

Hugo och Hilmer blir verkligen vana att vistas på bland sjukvårdspersonal och se/vara med om olika slags undersökningar!
I tisdags då vi var på tummenstudien så förutom att de kollade blodtryck, blodprov, mätte och vägde Hilmer som de alltid gör så skulle de denna gång mäta ett blodkärl i halsen med hjälp av ultraljud + göra en synundersökning med hjälp av elektroder på huvudet!


Allt detta gick hur bra som helst. Hilmer var go och glad och Hugo tyckte det var spännande att vara på sjukhuset och att se vad de gjorde med lillebror. När de skulle ta blodprovet så ville Hugo absolut se så sköterskan från labb som skulle hämta proverna lyfte upp honom så han kunde se allt. Att se hur blodet bokstavligen forsade ner i sex olika provrör i en rasande fart utan att lillebror hade ont och att de sedan satte ett litet plåster där den lilla "fjärillen" suttit, tyckte Hugo var hur intressant som helst och han frågade om allt möjligt! De tyckte att Hugo var så duktig och modig som ville vara med att han fick en russinask av forskningssköterskorna. 


När vi kom hem så berättade Hugo stolt för både mormor & morfar och för pappa över telefon att han sett när de tog blodprov på lillebror. 
Jag hoppas att detta medför att de inte tycker att det är så otäckt och nervöst att gå till doktorn och få sprutor i fortsättningen heller...