Förlossningen

Vaknade klockan tre på natten mellan söndag och måndag av en dröm. Jag drömde att jag satt och skrev sista tentan och att jag hade värkar, men att jag minsann skulle hinna skriva den färdigt innan jag skulle gå till förlossningen.

När jag väl vaknat till lite mer så började jag fundera om det var så att jag verkligen haft värkar eller om jag bara drömt allt..

Men det kändes för verkligt för att enbart ha varit en dröm och medan jag låg och funderade så fick jag en värk!

Kändes märkligt. Jag var ju inställd på att bli igångsatt på morgonen klockan sju. 

Jag låg i sängen en bra stund för att se hur ofta värkarna kom. De var inte så täta och smärtsamma, ca 10 minuter emellan varje värk. 

Efter ett tag så väckte jag Magnus och sa att vi nog inte skulle behöva någon igångsättning. Jag tror att han blev lite "tagen på sängen", bokstavligen!


Vi låg kvar i sängen en stund och värkarna tilltog. De var nu tre värkar under tio minuter så jag ringde till förlossningen för att berätta att jag fått värkar och att jag egentligen skulle ha blivit igångsatt på morgonen. De sa att de hade det väldigt lugnt och vi fick komma när vi ville, de hade ju ett rum som stod och väntade på oss. 
Vi klev upp och åt frukost och jag ringde min mamma för att berätta att vi snart skulle åka in. Magnus packade ner det sista i väskan och sedan åkte vi. Klockan var nu strax efter sex på måndag morgon. 


Magnus släppte av mig vid entrén till förlossningen och medan han åkte och parkerade bilen så var det som om värkarna försvann. Jag hade en värk med ungefär 20 minuters mellanrum och det kändes så pinsamt att ha åkt in. 


Vi blev mottagna på förlossningen av en tjej och fick komma in på ett rum som var väldigt litet rum och hon kollade temp och blodtryck, ja det sedvanliga vid ett inskrivningssamtal.
Eftersom det var mitt i skiftbytet så fick vi sitta och vänta en stund innan "vår" barnmorska kom och tog hand om oss. 


Medan vi satt där och väntade så kollade jag och Magnus på varandra och vi tänkte samma sak. Vilket himla deprimerande rum vi hamnat i. Smalt, kalt och nikotingult!! Detta kommer att bli en lång dag tänkte jag..


Strax efter klockan sju kom Sandra, vår barnmorska. Hon undersökte mig och jag var då öppen 5cm. Sedan sa hon att eftersom vi ändå skulle ha blivit igångsatt så fick vi byta rum till ett förlossningsrum, för vi skulle ju inte gå därifrån förrän vår Skruttunge var född. Jag och Magnus blev väldigt glada när vi kom in på den stora ljusa fina förlossningenssalen! Vi som trodde att vi skulle behöva vara kvar i den där skrubben. 


Sandra föreslog att jag skulle få ligga i ett varmt bad och koppla av lite så kanske det skulle få lite fart på värkarna. Hon hade gjort det jättemysigt i ett badrum med tända ljus, harmonisk musik och vi fick en bricka med te/kaffe och kall dryck! Kändes nästan som att jag var på ett spa och inte på förlossningen för att föda!! :)


Jag låg i badet ungefär en timme och värkarna kom lite tätare än innan men inte så mycket. Men de hade tydligen haft effekt, öppen 6-7cm nu.


Efter att hon kollat hur öppen jag var så bestämde vi att hon skulle ta hål på hinnorna för att verkligen få fart på värkarna. Sagt och gjort! Knappt fem minuter efter att vattnet gått så fick jag en kraftig värk och inom några minuter en till. Klockan var nu 10.30. 


Jag fick in lunch och Magnus skulle gå och köpa sig något att äta. Men det blev inte så mycket ätit. Jag hade värkar hela tiden. Jag åt en tugga mat, fick en värk, åt en tugga mat och fick en värk. Tillslut gav jag upp lunchen och Magnus hann aldrig påbörja sin.


Jag som hittills suttit på sängkanten fick nu prova att sitta på en pilatesboll vilket var väldigt bekvämt. Men jag hann inte sitta där mer än några värkar innan jag kände att nu är det nära. Sandra frågade om det var så att jag kände att jag ville krysta och jag svarade att så var fallet. 


Tillbaka i sängen för undersökning och då ser Sandra huvudet på väg ut. Jag krystar en gång och halva huvudet är ute. Den har mycket mörkt hår säger hon och jag känner på huvudet som är alldeles ludet! Hon håller emot barnet så att det inte ska gå för fort. Hon säger att jag inte ska krysta nå mer utan vänta på nästa värk och då krysta så att barnet föds. 
Men när nästa värk kommer så hinner jag inte krysta utan när hon släpper efter på bebisens huvud som hon tidigare har hållit emot så kommer bebisen av sig själv. Skruttungen är född 11.32, ca en timme efter att de tagit hål på hinnorna.  


Det kändes väldigt snopet och jag blev lite besviken att jag inte fick krysta mer än en gång. Jag säger till Sandra att såhär ska det ju inte gå till, jag fick ju knappt krysta. Det här va ju inte det minsta jobbigt. Hon svarar då att precis såhär ska det gå till. Du är som skapt för att föda barn! 



Vi ser att det är en liten pojke och han läggs på mitt bröst medan Magnus får klippa navelsträngen. Jag var fortfarande lite chockad att det var över nu. Det kändes nästan som att jag blev lite snuvad på förlossningen. Smärtan var övervinnerlig. Jag använde ingen smärtlindring över huvud taget under förlossningen och jag behövde inte sys någonting. 

Vi fick in fikabrickan och blev sedan lämnade ensamma så att vi fick bekanta oss med vårt nya tillskott i familjen. 

Vi ringde runt till våra familjer och berättade att Hugo hade fått en lillebror. Vi mmsade våra vänner och fikade. 


Efter att vi varit själva ett bra tag så var det dags att väga och mäta bebisen. 
Han vägde 3560g och var 51cm. 

Så fick jag duscha och klä mig och Magnus fick mysa med Lillebror! 
Sedan blev vi flyttade till BB.