Trots

Hugo var helt crazy när vi var hos Gunnar på hans kalas. Det var flera av Gunnars kompisar som var där med sina barn. Jag har aldrig sett Hugo så i gasen!!! Han for runt som om han var hög på något. Ha lyssnade ingenting och det var som om det kröp i kroppen på honom, han kunde verkligen inte vara still, inte ens för några sekunder!

Han satt uppe på ryggen på fåtöljen när jag skulle ta i honom och lyfta ner honom eftersom han inte lyssnat när jag sagt åt honom flera gånger att han ska kliva ner därifrån. Så när jag ska lyfta ner honom så sprattlar han till och jag tappar honom i golvet!!!! Inte enda från fåtöljsryggen utan bara strax ovanför golvet, men ändå! Trots att jag var rätt arg vid tillfället så sved det så fruktansvärt i mitt mammahjärta att jag råkade göra honom illa!

Som tur va så gjorde han inte illa sig mer än att han drutta i golvet och det gick över fort. Jag bad honom om förlåtelse för att jag råkade tappa honom och han bad om förlåtelse för att han inte lyssnat på mig. 

Efter detta så var han betydligt lugnare och satt som man ska i en soffa! Synd bara att det måste gå så långt att man blir arg och olyckligt så gjorde han ju sig illa också.

Jag kan inte för mitt liv förstå de som skadar sina barn medvetet?!?!?! Hur fungerar dessa människor? Jag grät inombords för att han ramlade i golvet från max 3dm höjd!!

Hur trotsiga ens barn än må vara så skulle jag aldrig kunna göra illa dem! Att jag höjer rösten eller visar ut honom ur rummet händer. Men hur ska man egentligen hantera dessa trotsperioder på bästa sätt? Våld löser inget och ska aldrig användas!!! Att skrika och hota med indraget fredagsmys funkar inte heller...

Så... hur ska man bete sig under de trotsiga perioderna?