Wednesday, 23. September 2009, 09:22
Min alldeles speciella vän ringde mig för en tid sedan och pratade på som vanligt.
Eller egentligen ovanligt för att vara henne..
Hon fullkomligt hatar att kallprata i telefon, men sedan deras underbara son kom till världen har det faktiskt blivit mycket bättre på den fronten, till min stora lycka!
Plötsligt ställer hon frågan jag aldrig trodde hon skulle ställa:
- Vill ni, du & Magnus, bli gudföräldrar till vår son?
Jag höll nästintill på att trilla av soffan, så paff blev jag!!!!
Vilken ära! Självklart vill vi vara det!!!
Blev så himla rörd då hon förklarade varför hon ville att vi skulle vara det..
Hon tycker att vi uppfostrar och tar hand om Hugo på ett föredömligt sätt! *här började mina tårar att rinna*
Att vi var sådana vuxna som hon vill att deras son ska ha i sin närhet under sin uppväxt!!
Detta har vi något som binder oss samman för all framtid. Att träffas och umgås kan ibland bli åsidosatt då man skaffat familj som tar majoriteten av ens tid och kraft.
Speciellt nu när vi bor i olika städer är det kanske extra lätt att man glider längre ifrån varandra.
Detta är något som gör att vi kommer att fortsätta ha en tät kontakt inte bara för våran egen skull utan främst för våra barns skull.
Detta känns verkligen som ett hedersuppdrag och jag kommer att vårda det varsamt!!!
Eller egentligen ovanligt för att vara henne..
Hon fullkomligt hatar att kallprata i telefon, men sedan deras underbara son kom till världen har det faktiskt blivit mycket bättre på den fronten, till min stora lycka!
Plötsligt ställer hon frågan jag aldrig trodde hon skulle ställa:
- Vill ni, du & Magnus, bli gudföräldrar till vår son?
Jag höll nästintill på att trilla av soffan, så paff blev jag!!!!
Vilken ära! Självklart vill vi vara det!!!
Blev så himla rörd då hon förklarade varför hon ville att vi skulle vara det..
Hon tycker att vi uppfostrar och tar hand om Hugo på ett föredömligt sätt! *här började mina tårar att rinna*
Att vi var sådana vuxna som hon vill att deras son ska ha i sin närhet under sin uppväxt!!
Detta har vi något som binder oss samman för all framtid. Att träffas och umgås kan ibland bli åsidosatt då man skaffat familj som tar majoriteten av ens tid och kraft.
Speciellt nu när vi bor i olika städer är det kanske extra lätt att man glider längre ifrån varandra.
Detta är något som gör att vi kommer att fortsätta ha en tät kontakt inte bara för våran egen skull utan främst för våra barns skull.
Detta känns verkligen som ett hedersuppdrag och jag kommer att vårda det varsamt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du vill lämna en kommentar!