Att känna utanförskap

I morse var Hugo snabbt uppe och klädde på sig kläderna och la fram allt han behövde för att klä sig som påskkärring. På dagiset hade de satt upp lapp om att alla barn fick komma utklädda på skärtorsdagen. Hugo hade längtat efter detta och var så förväntansfull inför att få visa upp sig som påskkärring.



Så vi gjorde oss ordning och for på dagis. När vi kom dit så gick vi först till Hugos avdelning som vi alltid gör  för att lämna honom innan vi gick till Hilmers avdelning. Hugo klättr av sig ytterkläderna och skuttat glatt in mot samlingsrummet där alla barnen sitter och  väntar på att frukostar ska serveras. Han tvärstannar och ryggar tillbaka när han ser att inga andra barn är utklädda. Alla har vänt sig om, tittar på honom samtidigt som det hörs fnitter från några av dem.  Han backar ut i kapprummet och sliter av sig förklädet och sjalen hshan hade på huvudet, han tittar på mig med ledsam och skamsen blick. Han vill inte gå tillbaka själv in till de andra. Det tar ett bra tag innan jag lyckas övertala honom att gå in till de andra för att äta frukost. En av pedagogerna säger då till Hugo att de ska ska sminka de andra barnen senare om de vill. Så det kommer säkert bli fler påskkärrningar på avdelningen.

Skyndar vidare till Hilmers avdelning där de redan satt sig för att äta frukosten. Även där är Hilmer den enda utklädda barnet. Men han brydde sig inte om det utan skuttade runt och visade glatt upp sig och man kunde skymta en liten avundsjuka från de andra barnen.

När jag lämnat barnen och kommit ut i bilen börjar jag nästan gråta!!! Jag tyckte så synd om Hugo som var så förväntansfull och stolt över sin utklädnad och för att få visa upp sig. Den känslan han fick uppleva att näst intill bli utskrattad och förnedrad över att han var den enda som faktiskt följde de traditioner vi har kring påsk och skärtorsdag var så orättvist! Jag kan tycka att personalen skulle uppmärksammat honom på ett positivt sätt och sagt något i stil med "så bra att du redan är utklädd Hugo eftersom det är skärtorsdag och då får man klä ut sig till påskkärring!" Nu blev han den som var annorlunda och utanför för att han gjorde som man gjort i alla tider! Ju mer jag tänker på detta ju argare blir jag. De andra föräldrarna, varför hade de inte klätt ut sina barn? Barn tycker ju att det är roligt att klä ut sig. Inte ens på småbarnsavdelningen där Hilmer går var det någon som var utklädd.. Håller de svenska traditionerna på att försvinna?? Ska inte dagens barn få uppleva den härliga högtiden som jag och många andra i min närhet upplevde som barn när påsken skulle firas?

Jag hoppas att detta inte medför några negativa konsekvenser för Hugo. Att han blir rädd för att gå in till ett rum när alla redan sitter och väntar eller att vara rädd för att vara annorlunda, att sticka ut. Jag hoppas inte han blir skrämd för att klä ut sig när det kommer till olika högtider och framför allt hoppas jag att han vågar klä ut sig nästa år igen!

Mina stolta och underbara påskkärringar