Akuten och inställd skotertur

På söndagen förra helgen var det tänkt att vi skulle ut och provåka min pappas nyköpta skoter. Barnen var klädda och vi var ute i det härliga vårvädret. Jag satt på bron och solade när Moster Marinette kom med Cyncro.

Pojkarna lekte ute i snön och kastade snöbollar till Cynkro när jag skulle gå in fram och tillbaka för att göra fika som skulle intas ute i solskenet.

Jag hann vara inne knappt fem minuter när Marinette kom in och sa att Hilmer gjort illa sig. Han hade gått mellan husväggen och snödrivan på framsidan av mina föräldrars hus och kom inte upp. Så moster skulle vara snäll och hjälp Hilmer upp. Hon hade lutat sig fram för att dra upp honom i overallen och på något olyckligt vis så måste Hilmer fått vänster arm under sig och gjort sig illa.

När jag tog av honom overallen han grinade och klagade han över sin vänstra arm. Han sa ajajaj hela tiden och det var tydligt att något inte stämde. Han grinade tills han somnade. Minsta lilla man kom åt hans arm medan han sov så vaknade han och grinade. Så det var bara att åka in med honom för att kolla upp det.

Hilmer i mormors famn på väg mot akuten.

Vi behövde inte sitta länge i väntrummet innan vi fick komma in på ett undersökningsrum. Hilmer fick en liten cocktail med smärtstillande innan doktorn skulle undersöka honom.

Ont och lite chockad var han inte så förtjust i den där muggen.

Men när han sedan kände att det var Alvedon så gick det ner!

Armen hängde konstant rakt ner och först trodde vi att det var axeln som var ur led eller möjligcis nyckelbenet som gått sig en smäll. Men på båda dessa ställen reagerade han inte alls när läkaren palperade honom. När läkaren kom ner mot armbågen och underarmen skrek han som en stucken gris. Skit, tänkte jag!!! Är det radius eller ulna som brutits??? 

Så blev vi skickade upp på röntgen där de skulle röntga överarmen, armbågen och underarmen. De tog bara två bilder på vardera ställe för att inte plåga honom allt för mycket. Han hade fruktansvärt ont när armen skulle vridas och justeras in i rätt vinkel för att få bra bilder. 

Men röntgen visade inga avvikelser. De trodde dock att det var armbågen som hoppat ur led, vilket är en relativt vanlig åkomma bland yngre barn. De ville dock rådgöra med röntgenöverläkaren så vi fick sitta i väntrummet och vänta ett tag. 

Vi försökte få Hilmer att leka och se om han använde armen men han gjorde inte en antydan till att ens försöka använda den. Han lekte enarmad hela tiden.

När läkaren kom för att kikade på honom tyckte han att vi skulle avvakta och inte utsätta honom för mer strålning. För att kunna se ordentligt så tar man tydligen fyra bilder på armbågen men de hade bara tagit två. Om han inte skulle börja använda armen inom en vecka skulle vi söka för det igen. Nöjda med den snabba hjälp vi fått återvände vi till Domsjö där en orolig moster väntade på besked. 

Det blev ingen skotertur för mig och Hilmer men Hugo och morfar hade varit iväg en sväng. Jag packade ordning all vår packning innan mamma skjutsade oss till Örnsköldsviks Central för att åka med tåget hem till Umeå. 

En tröttis på tåget på väg hem efter en lång dag

Hugo hade fullt sjå och kika ut genom fönstet