Besök hos Alma

På väg upp till Fors så svängde vi förbi kyrkogården för att tända ljus hos Alma. Hilmer hade somnat i bilen redan så det var bara jag och Hugo som var upp till Almas grav.

Hugo blir alltid nu för tiden, som jag skrivit förut, väldigt berörd och ledsen när Alma kommer på tal. Denna gång sa han:

-Mamma jag gillar inte när man är död! Jag tycker att man inte borde dö! Varför la ni Alma i en låda och grävde ner henne?
- Jaa... för.... att man måste begrava de som dör, endera i en grav som Almas eller i en minneslund.
- Så ni grävde alltså en en djup grop och sedan lämnade ni henne där?
- Ja, men sedan skottade de som jobbar på kyrkogården igen graven.
- Men mamma hon åkte ju raket upp till månen ju?!?!?!?!
- Det är kroppen som ligger här i graven men själen, det som är inuti Alma som for upp till himlen vid månen och kikar ner på oss!
- Aha, ok! Då kan vi tända ljusen så hon inte behöver ligga i mörkret och sen kan vi åka!

Min älskade, älskade Hugo som funderar så himla mycket på sin storsyster!